Att vara färgblind

Att vara färgblind är normalt sett inte något man tänker på. Det kan gå veckor utan att man ens reagerar på det faktum att man är färgblind. Generellt sett är pojkar i högre utsträckning färgblinda än flickor.

Fysiken bakom färgblindhet

Moderna kameror kan idag återge färger på ett mycket detaljerat sätt, men det finns ännu ingen kamera som överträffar ett friskt och ungt öga när det kommer att anpassa sig till ljus. I ögat finns två typer av ljuskänsliga celler, nämligen tappar och stavar. Det är stavarna som reagerar på mängden ljus, alltså hur många fotoner som når ögat. Det är med hjälp av stavarna som vi kan avgöra om det är gryning, dag, skymning och natt, vilket är avgörande för vår förmåga att överleva. Det dagsljus som ackumuleras i kroppen under dagen styr melatonin, hormonet som gör oss sömniga.

Den andra typen av ljuskänsliga celler är tapparna. Det finns tre typer av tappar som reagerar på ljusets våglängder och specifikt inriktar sig på antingen blått, rött eller grönt. Alla övriga färger är en blandning av dessa färger, det märkte du kanske redan som barn då du experimenterade med att blanda olika färger med varandra. Om man är färgblind kan man sakna en typ av tapp, exempelvis den tapp som är inriktad på att upptäcka rött.

Ger färgblindhet några nackdelar i dagens samhälle?

Egentligen inte mer än att du kan behöva mer tid för att urskilja saker från varandra. Du kanske inte ser lingonen för det gröna riset som skymmer. Är man dock helt färgblind och ser världen i en gråskala så kan det givetvis vara besvärligt. Folk kanske pratar om att de såg exempelvis en bil som var röd och då har du som helt färgblind ingen uppfattning om hur rött uppfattas. Det kan faktiskt leda till depressioner om man inte känner att man kan tala om vardagliga saker som vilken färg en sak har.

Comments are closed.