Färgblindhet ur en evolutionär ståndpunkt

Primater (apor och människor) har stor nytta av sitt färgseende. Aporna behövde välja de frukter som såg ofarliga ut och som såg godast ut när de var i träden och skulle plocka ned frukterna. På samma sätt gör människan när vederbörande plockar bär i skogen. De lingon som har en annan färg än den normala för bäret misstänkliggörs ofta för att vara osmakliga och kanske även farliga att äta.

De flesta djursläkten har inga behov av att kunna se färger. Kattdjuren är bra exempel på djur som kompenserar avsaknaden av färgseendet med en skärpa och nattsyn i världsklass. Katten vet genast om djuret är ett bytesdjur eller ett rovdjur genom dofter och genom åsynen av det andra djurets anatomi. Därför är färgseende inget en katt behöver.

Varför uppstod då färgblindhet?

Färgblindhet som är ärftlig beror på mutationer i gener. Någon klar evolutionär fördel med att vara färgblind tycks inte finnas, däremot måste du förlita dig mer på andra sinnen (exempelvis hörseln) om synen på något sätt är defekt. Det kan ju vara naturens sätt att genom att vissa individer stärker sina övriga sinnen så överförs dessa högfungerande sinnesförmågor till nästa generation, som kanske får lika bra hörsel.

Färgseendet är unikt för varje människa

Att bedöma färger är en typisk sak som är högst subjektiv. För några år sedan fanns en bild på en klänning som cirkulerade över hela internet. Knäckfrågan var om klänningen var blå-svart eller guld-vit. Det här bevisar att varje människa tolkar ett objekt eller en färg på sitt eget sätt. För många är en sten just en sten, men för vetenskapen är det inte alltid entydigt.

Objekt kan ändra färg

Mycket kan ändra färg och det beror på sjukdomar, diverse angrepp, rost, åldrande med mera. En gammal människa har inte samma lyster i sin hud som en nyfödd bebis har.

Comments are closed.